Så nära...för nära!

Shit vad nära man kan komma en människa, en människa som man inte känner, som man aldrig sett förut! Då pratar jag om t-banan!! Folk pressar sig på! Trycker sig intill (på ett jobbigt sätt) inte det man direkt längtar efter på morgonen, när man bara vill vara ifred och läsa sin Metro! Jag känner mig som ett frimärke...men lyckades läsa nästa hela tidningen innan det var dags att stiga av..

Nu har jag rast.. Alldeles ensam i personalrummet med en god kopp kaffe och radion på i bakgrunden! Nice!


- Posted using BlogPress from my iPhone